Manlighet, gråt och Apple

April 25, 2007 at 9:04 pm 7 comments

Blev intervjuad av en bekants bekant idag för en c-uppsats i genusvetenskap om manlighet och gråt. Ett mycket intressant samtal på tre timmar varav en timme intervju som sträckte sig från olika manligheter över gråtande och hanterande av gråt till den nya goda mannen och den kreativitetshets som medföljer den. För hör inte kreativa yrken, nätverkande, trendigt nörderi och snygg design ihop med ett nytt sätt att vara manlig? En manlighet som framförallt kännetecknas av att den inte ser sig som manlig utan bara “sysslar med sköna grejer”. Och är inte Apple den högsta symbolen för den här manligheten?

Vi hade båda känslan av att något är skevt med den här kreativa mannen, men att det är svårt att sätta fingret på vad eftersom hela rollen och vad den omger sig med och klär sig i är så jävla snygg. Hur är det möjligt att på något sätt förhålla sig kritisk till en iphone, oavsett låsta filformat och styrande gränssnitt, när den är så himla smart och snygg. Precis som den här mannen är så smart, snygg och kreativ. Alla gillar honom, och det gjorde även vi. Vi ville vara honom och älska honom, samtidigt som han var avskyvärd.

Vi var medvetna om att det inte gick att avstå från honom, då alternativet inte alls lockade så mycket som den stilrena designen. Istället fanns en känsla av att vara tvungen att gå rakt igenom honom och över på andra sidan. En väldigt nietzschiansk, heideggerisansk, jüngersk känsla. Den smarta mannen och hans skapelser kändes både som en personifiering av den högsta nihilismen, en kreativitet för kreativitetens skull, samtidigt som dessa tre herrar i högsta grad är närvarande för den här mannen.

För att återknyta till det förra inlägget kanske en datormodell och ett “99-tänk” är vad man måste begagna sig med. En klassisk kulturkritik är såklart omöjlig att använda här. Eftersom mannen såklart är en produkt av 99 och de kreativa industrierna kan just det tänket vara ett sätt att ta sig rakt igenom honom. Kan 99-tänket vändas mot sig själv (precis som 68/99-analysen (och inte minst Kittler) vänder dekonstruktionen mot sig själv) och vad skulle då hända?

Efteråt gick jag på bio och såg “My Neighbour Totoro”. Eftersom jag både hade sett filmen innan och fick en slags avsmak av hela bioupplevelsen fick jag utrymme för att reflektera över samtalet och kreativitet i samspel med filmen. Jag kom att tänka på den japanska manligheten. Dels hur den kom till uttryck i filmen i form av pappan/universitetslektorns patriarkala återvändande till det jordiska/hantverksmässiga (känns väldigt Heidegger) och grannpojkens pliktfyllda japanskhet. Dels traditionen av offentligt gråtande och ursäktande av japanksa företagledare och politiker vid misslyckande och svek. Kanske finns det en annan manlighet i japan och hur förhåller den sig till de kreativa industrierna och Apple?🙂

Slutligen kom jag också att tänka på Yukio Mishima som är en av mina favoritförfattare. Det hans närhet till Jünger och den traditionen och dels relationen mellan homosexualitet, manlighet och skönhet (ett tema som vi rörde vid under intervjun) som han personifierar på ett mycket spännande sätt. Jag skrev följande i ett mail till hon som intervjuade mig när jag kom hem efter bion:

“Vi pratade om homosexualitet och manlighet och jag kom då inte att tänka på att en av mina favoritförfattare är yukio mishima. Japan, homosexuell och med en mycket framträdande manlighet. Han influeras ju mycket av en traditionell japansk manlighet med anor i samurajkodexen som bygger mycket på kropp, heder och uppoffring. Men också på en skönhet som är starkt kopplad till manligheten där också gråt (en slags underkastelse) och skönhet hör ihop. SKönheten är något som mannen nästan våldsamt drabbas av som något större än han själv och uppfylls av. Och homosexualiteten som en invävd del av detta.”

Det här inlägget berörde mycket och var skrivet i hast, men det känns som en brygga mellan saker som satts i gång tidigare och saker som kommer knytas ihop senare. Saker att nysta i och geometri att rita upp, hantverk och matematik i en österländsk symbios.

Entry filed under: Uncategorized. Tags: .

Två recensioner Ekologi, Design, Teknologi

7 Comments Add your own

  • 1. fadetogrey  |  April 25, 2007 at 9:12 pm

    Jag ska börja med att kommentera mig själv här.
    Kanske är mitt ogillande mot Apple och den nya kreativiteten inte så mycket riktad till vad Apple och kreativiteten är i sig. Jag älskar på sätt och vis båda. Dock känner jag att gillandet av Apple inte omfamnar vad Apple är i sin helhet. MEd Heidegger kanske vi kan säga att den inte är autentisk. Det är inte ett omfamnande av Apples vara. Istället blir Apple ett sätt att glömma att man egentligen gillar positionen Apple ger, självbilden den ger. Både kulten av apple och kreativiteten är så knyten till karriär, arbete och nätverkande. Kanske vill jag istället att de som gillar Apple ska våga affirmera Apple för att den är annars lika gärna behandla det som vilket redskap som helst.

    Reply
  • 2. xazax  |  April 26, 2007 at 10:59 am

    Först en anekdot:
    När jag såg Forrest Gump första gången höll jag på att missa Apple-referensen på parkbänken…
    Idag skulle inte det ske. Aldrig. Alla känner Äpplet.

    I ett samtal på “kontoret” (#kopimi) diskuterades det raukar, internet och OS. Jag försökte förklara för två Ubuntu-användare varför MacOsX är så bra… och egentligen är det ju inte “bra” lika mycket som att det är snyggt. MacBookens operativsystem är ju egentligen främst en finare fönsterhantering för *nix.

    Helt plötsligt inser jag att Apple-kärleken jag känner har egentligen inte så mycket med funktion att göra (det var mycket lättare att installera GIMP i ubuntu än att leta upp individuell serials till Adobe CS2 för att kunna använda ett Photoshop som måste emuleras av min intelmac och således är ganska.. segt) utan Apples storhet är på ett estetiskt plan.

    Och jag har tidigare ofta hamnat i tankegångar om att de flesta val vi gör idag rör just esteticism.

    Färg, material eller densitet… det är sällan funktioner jag väljer mellan utan allt oftare just utseendemässiga aspekter.

    Det finns en likriktning i den nya mansrollen som du petar lite kring som jag ser som ett hot. Kreativitet kan väl ändå inte riktas åt samma håll? Då är det väl egentligen bara produktivt arbete. Den där visionen vi, kanske i smyg, odlar om en snubbe som gör sköna grejer… är den inte, grovt förenklat, anti-kreativ i sin “uniformitet”?

    Om alla sitter och gör samma “sköna grej” känns det en smula tragiskt…

    Reply
  • 3. Författaren  |  April 26, 2007 at 1:08 pm

    Xazax: Exakt. Var går gränsen mellan kreativt arbete och vanlig produktion? Spelar det roll om det kan skapar är snyggt designat, hippt eller att man tvingas använda sin kunskap till att göra val i arbetet? Vari ligger det kreativa i webdesign egentligen?

    Reply
  • 4. Författaren  |  April 26, 2007 at 10:42 pm

    Är det kanske så att det teknologin (genom standardiserade gränssnitt) gör är att skapa en hög ratio där en mycket liten kreativ akt kan skapa väldigt estetiskt tilltalande verk. Naturligtvis en mycket andefattig situation, men som också bara kan kritiseras utifrån produktion/cirkulation och inte utifrån slutresultat. Det är ju en mycket intressant situation för estetik.

    Reply
  • 5. xazax  |  April 29, 2007 at 11:01 pm

    Mmh.. och när skapande av verk (kultur?) handlar om att “odla det andliga”… vad händer då?

    Kan ration göras så, nästan omätbart, hög att kreativitet nästan försvinner?

    Jag tror vi kan se en sådan utveckling inom porr? Att kalla det “estetiskt tilltalande” är kanske att ta i. Men “porrverk” idag kan nog slungas ut i internets utan speciellt mycket arbete… en webbkamera är väl egentligen det enda som behövs plus en hygglig datalänk.
    Probset där är väl mest att kopiering ofta negerar ev. incitament till att sprida den sortens “verk”. “Vemsomhelst” är av någon skum anledning inte intresserad av att vara producent utan nöjer sig med att konsumera. En masse.

    Dåligt exempel kanske… men en bred amatörscen skulle nog där kunna negera vinstintressen om inte “ribban” hela tiden förskjuts mot det okonventionella.

    För ett tag sedan hörde jag om en vision att skapa ett dataprogram med en algoritm som skapar all konst p en 640×480 skärm. Själva arbetet med kodning, patentsökning etc, är ju inte ens jämförbart med att försöka teckna ALLA de bilder som så många pixlar kan representera.

    I det fallet blir ju ration sjukt hög.

    Reply
  • 6. Sen045  |  June 1, 2007 at 10:52 am

    Glhf med att hinna teckna alla de bilderna under din livstid. Om vi begränsar oss till 256 färger går det att bilda någonstans kring 10^737280 bilder på en 640×480-skärm, vilket är nästan 10000 gånger fler än vad det finns atomer i universum.

    Även om vi t ex säger att det tar en millisekund att generera varje bild kommer datorn behöva jobba i 10^737265 år, vilket i sin tur är ~73000 gånger längre tid än vad universum har existerat.

    Kul parentes bara🙂

    Reply
  • 7. vårmanna  |  June 2, 2007 at 1:00 pm

    Sen:

    Men det var ju hela poängen. Att teknik _KAN_ skapa hjälpmedel, maskiner, som gör själva skapandet automagiskt.

    Om maskinen står på, ta t.ex. en ftp-server, så kan den ju göra att praktiken A (kanske fildelning) görs “automagiskt” med ytterst lite kreativt arbete av invidider.

    Maskinen kan ju vara… tja.. en målande robot… och själva skapandet av en målande robot tar ju bara en bråkdel av den kreativa potential som HELA DEN OÄNDLIGA EVIGHETENS MÅLNING kan utbringa. Att “automatisera” kreativt skapande frigöra ju ackumulationer av skapande som knappt går att föreställa sig.

    Reply

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


del.icio.us

RSS last.fm recent

  • An error has occurred; the feed is probably down. Try again later.

%d bloggers like this: