Archive for March, 2007

Kontexter i rundgång

En stor del av 1900-talets populärmusik har kommit av att musik från en kontext har placerats i en annan. Dessa mutationer, hacks och missbruk av kulturer har skapat närmast all stor popmusik. New Yorks gayscen har hamnat i Manchester, afro-amerikansk rhythm and blues i Memphis och europeisk konstmusik på klubbar i Detroit.

En av fördelarna med fildelning som lyfts fram är att framtidens musiker nu har tillgång till hela musikhistorien från alla världens hörn och att denna källa till inspiration kommer leda till massvis med nya korsbefruktningar. Detta må vara sant, men en viktig poäng med 1900-talets stilinspirationer var den starka förankringen i det lokala. Kontrasten mellan New Yorks partyliv och Manchesters gråa tegel, harmoniseringen mellan europeisk maskinmusik och nedlagda fabriker i Detroit. En tryckutjämning som skjutsar ett kulturellt överflöd in i ett kulturellt vakuum. Men om vi idag har vår identitet och vår kulturella kontext inte så mycket i det lokala som på Internet, i fildelningsnätverken själva, vilka vägar kan då musiken ta?

I en globalt uppkopplad värld är kanske det enda som finns att göra med all inspiration att återinföra den i form av nya mutationer direkt tillbaka till fildelningsnätverken. Ett feedbacksystem som skapar en slags rundgångseffekt och rundgång skapar till slut en entonig fyrkantsvåg. Maximal kalabalik är samma sak som maximal konsensus. Rundgång som avbryts och muteras, harmoniseras och disharmoniseras bådar däremot för spännande musik. Det intressanta i ett feedbacksystem skapas vid de ventiler som släpper ut tillräckligt med tryck för att flödet inte ska stanna av. Någonstans måste fildelningsnätverken koka över och spruta ur sig sin kreativitet för att inte blekna. Hur kan detta skapas? Vi skulle här behöva hjälp av något exempel ur samtidshistorien där detta redan utspelat sig. För att tänka detta kan vi ta hjälp av en så (kanske med rätta) bespottad genre som världsmusiken.

I världsmusiken möts lokalt förankrad folkmusik. Vi tänker oss ett sådant samarbete mellan två folkmusiker. Två slutna, traditionsbundna världar möts. Två traditioner, två historier, två kulturer. De öppnar upp sig i ett möte, men på vilken plats? Vi kan tänka oss två scenarier. Å ena sidan kan de använda sig av någon slags internationell öppen standard och därmed harmonisera på samma plan. Alla står tillbaka något och anpassar sig för att inte stöta sig med de andra. Detta är vad som blivit soundet “världsmusik”, som låter likadant oavsett musikens ursprung. Ett fattigt möte som kräver att alla blir lika, alla möts på samma samlingsskiva. Å andra sidan kan de mötas i dissonanserna, i skillnaden och vända skillnaden till något produktivt. Därmed slätar de inte över att det rör sig om två traditioner. De möts inte på villkoret att de blir en ENDA. Detta andra möte är det som skapar intressanta spänningar, möten mellan olika kontexter. Det första är vad fildelningen riskerar att drabbas av där all musik placeras i samma protokoll, existerar i samma nätverk och kommer ur samma högtalare. Den tillplattade, andefattiga mashup-genren, som likt världsmusiken skapar ETT sound trots en rikedom av källor, pekar mot detta.

Att skapa nya kontexter med djup och känsla blir utan en återgång till tradition och det lokala är en av de stora kulturella utmaningarna för 2000-talet.

Advertisements

March 15, 2007 at 9:56 pm 3 comments

My Music Collection – The World

I don’t own my music collection the way you own a physical record. I don’t even know what’s in there and it doesn’t really matter. It’s a large chunk of data and metadata that is more or less accessible to me at a given moment. In fact, all music in the world is a huge chunk of data and metadata that is more or less accessible to me at a given moment.

Right now, the song that starts playing when i hit [WIN+X] is the most accessible, a little less if i have to open amarok with [WIN+P], filter my collection with a certain keyword and then play it. Some aren’t properly tagged, that makes it even harder. Especially the ones called only “Track 1”, “Track 2”, etc.

For some songs I have to plug in my external hard drive, located in another room. Sometimes even load a DVD, which I used for back-up before I got the drive. They are not very reliable, so I don’t know which music is still there and which is gone. Sometimes I just delete tracks on purpose, whole albums or even whole genres, because I want to make fresh stuff the most accessible. Did you ever just destroy records because you felt like it? When I feel nostalgic I then have to ask a friend to send the track or look it up in a filesharing network. That usually ends up by me downloading lots of things I’ve never heard of before. I delete about 90% when I’ve listened through them.

Some music just comes to me at random. I access them without knowing I wanted to. A forgotten song in my playlist that hasn’t been shuffled for ages. A song streaming at a friends house, a club, the radio or TV. Streaming can be turned into downloads by USB, bluetooth, microphone, or (in case of horrible MySpace-streams) internal recording from your soundcard. That’s a hassle, ask around instead, someone is bound to have it.

Where does my music collection begin and end? Do I really own that DVD lying around with mp3s on it? I’m not really sure it was me who bought the record and burned the songs? MySpace is usually more accessible than my external drive, so is that more part of my music collection? And consider the new songbird media player that lets you que up mp3blogs as playlists, just like files on you hard drive.

Can we measure the collection by control? If I decide if a song is deleted or not, its in my collection. Ok, then MySpace and Mp3blogs are out of the question. But then again, so is malfunctioning DVDs. And to be frank, this computer doesn’t really have en eternal lifespan, sometimes the hard drive makes an eerie noise. Let’s measure inclusion in my music collection by measuring the risk of data being deleted without my authority. This gives a spectrum from the actual records I’ve bought (although they keep getting lost), via all my data storage devices, through stable web services and all my friends who never change listening habits to the most fragile but most dynamic archive of them all, the filesharing network.

The world is a huge chunk of data and metadata that is more or less accessible to me at a given moment.

March 7, 2007 at 11:09 am 3 comments


del.icio.us

RSS last.fm recent

  • An error has occurred; the feed is probably down. Try again later.